Vasaloppsförberedelser

När jag för 4 veckor sedan bestämde mig för att trots allt åka Vasaloppet hade jag alltså 6 veckor på mig att träna. Jag gjorde en plan för att försöka spela de kort jag har så rätt som möjligt. Att lyckas som idrottare handlar mycket om att göra så rätt som möjligt med de resurser man har. Att ha en allt för statisk plan fungerar inte när idrotten inte kommer som nummer 1, men med lite flexibilitet och omorganisation så kan det bli ganska bra ändå. Förra helgen åkte jag Bodenloppet på lördagen, då var varken jag eller skidorna speciellt bra, men förra veckan hade jag kört många fartpass och det var lite planerat att inte prestera på topp då. Jag följde upp det med att tävla ett kortare lopp, 8 km på Ormberget på söndagen. Det var faktiskt riktigt roligt att åka en traditionell distans med individuell start, det gör jag alldeles för sällan.

Den här veckan var tanken att jag skulle åka 7-mila, men då kroppen inte varit riktigt med på noterna i veckan, så kände jag att 75 km inte är det smartaste att åka så det blev istället Andörjan, 40 km i Älvsbyn. Det är skillnad på att tävla två timmar och bort emot fyra timmar. Fyra timmar hade på sätt och vis varit bättre, men det var ju som sagt detta med att spela korten rätt och jag tror att det var det jag ändå gjorde med facit i hand. Två veckor före Vasaloppet var planen att ha exakt den känsla jag hade på dagens lopp, så det är jag väldigt nöjd med. Däremot gjorde jag en riktigt dålig start, snabbheten och explosiviteten är det som tydligast tagit stryk det senaste halvåret och med tanke på att dessa faktorer redan tidigare var mina svaga sidor så är de alltså ännu mindre bra just nu. Det var riktigt synd för när man inte ligger i rätt position från början och folk börjar släppa så är det riktigt svårt att gå ikapp, speciellt om det som idag snöar och man inte alls får hjälp med farthållningen. Tätklungan gick ett tag väldigt sakta och jag är helt övertygad om att vi då hade kunnat gå ikapp om vi varit några som delat på jobbet. Loppet hade för min del då fått en helt annan karaktär. Nu var dock ingen intresserad av att hjälpa till så jag drog ensam i klungan bakom. Nåja, det spelar inte så stor roll, det var som sagt känslan, tekniken och att göra ett bra lopp jag var ute efter idag. Kommande vecka kommer jag och Johan träna en del på starter och att hålla hög fart direkt. Det är ju lite sent att ”bli bra” men kanske kan jag bli lite bättre. Vasaloppsstarten är ju ganska viktig, även fast loppet är långt. Det gäller att ligga i en bra klunga när man kommer upp för backen och ut på myrarna. Utöver det så gäller det att hålla utrustningen hel i första backen, alltid en ständig skräck. Det är också ett betydligt struligare moment ju längre bak i fältet man hamnar. Där märker jag stor skillnad när jag åker som jag gör nu och när jag åkt som bäst. Med bättre åkare runt omkring så har de oftast också bättre koll på sina egna grejer, längre bak så finns det de som åker lika mycket på andras skidor som på sina egna… Det är fruktansvärt irriterande och aldrig ok.

Vill också passa på att gratulera våra ”adepter” som runt om i landet också presterat riktigt bra och verkar vara i fas med sina förberedelser inför Vasan. Nu ser vi till att spela även de sista korten rätt och att hålla oss friska så blir det säkert ännu ett fint lopp i fäders spår. 🙂

andorjan17

Protect Our Winters

Klimatförändringarna har förmodligen inte undgått någon, men trots det är det allt för få som verkligen personligen gör sitt bästa för att bidra till mindre utsläpp, mindre konsumtion och ett bättre klimat. Jag kan inte själv säga att jag föregår med ett klockrent exempel, då jag också reser en hel del, både tjänsteresor men det har genom åren blivit en hel del resor även för att kunna skidtävla och träna, vilket naturligtvis är förknippat med koldioxidutsläpp. Däremot försöker jag att göra små insatser i vardagen, t.ex. genom att cykla, springa eller åka skidor när jag ska någonstans och undvika onödiga biltransporter när det faktiskt går att ta sig fram för egen maskin. Jag handlar heller inte mat titt som tätt, utan planerar vad jag ska äta åtminstone en vecka, ofta tio dagar i förväg vilket också leder till färre oplanerade och ofta onödiga inköp. Det är dessutom betydligt mer ekonomiskt. Väldigt många äter också alldeles för mycket kött och kan lätt byta ut några måltider i veckan till vegetariska alternativ. Köttkonsumtionen är inte klimatsmart och dessutom är överätande av kött en onödig energikälla. Överätande av mat överhuvudtaget är ännu mer onödigt, både med hänsyn till klimatet, kostnader för samhället och sitt eget välbefinnande, något som man i allra högsta grad bör tänka på! Dra ner på konsumtion av både mat och prylar är något de allra flesta faktiskt kan göra.

Jag har fått förmånen att bli ambassadör för Protect Our Winters, ett nätverk av företag, organisationer, skidåkare och andra vinterälskare som gemensamt arbetar för klimatet. Vintrarna ligger så klart oss extra varmt om hjärtat och vi vill att även framtida generationer ska kunna åka skidor. Klimatet handlar dock om så mycket mer, med smältande glaciärer, isar och snö förstörs så oerhört mycket mer än bara möjligheten att åka skidor. Det är en förlust som vi absolut inte har råd med. Att börja agera sen eller imorgon är för sent, det här är något alla måste göra något åt nu. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Att inte vilja eller känna att det är tillräckligt angeläget är inte ett alternativ, så frågan är inte om du också vill bidra, utan på vilket sätt du senast imorgon har tänkt starta göra dina insatser för klimatet? Det är redan för sent och dags att agera.

Titta in på Protect Our Winters websida som finns HÄR.

wp_20160430_015

Vår Fiskarhedenvilla

Det var länge sedan jag berättade något om vår Fiskarhedenvilla. Det har som sagt varit mycket annat, men det känns väldigt bra att veta att det är bra folk som i ur och skur är fantastiskt flitiga med att färdigställa vårt hus. Idag var jag dock och tittade hur det går och pratade med snickarna. Allt flyter på enligt plan och det finns egentligen inget speciellt att säga, förutom att de hade lite jobbigt med delar av panelen som de nu håller på att sätta upp på ytterväggarna. Vissa brädor hade blivit lite sneda, men det kanske är sånt man får räkna med den här tiden på året. Speciellt när vintern numera innebär -20°C ena dagen och +5°C andra dagen…

wp_20170126_005

Det är många i husbyggartankar som kontaktat oss och frågat dels om Fiskarhedenvillan och om vi är nöjda med allt så här långt. Vi har verkligen absolut ingenting att klaga på, utan från första början har allt varit helt klockrent! Några har också frågat om de beräknade kostnaderna stämmer överens med de faktiska kostnaderna. Det kan jag inte svara på ännu, eftersom huset inte är klart, men jag har bokfört exakt varenda faktura och kvitto, så en rapport om det kommer framåt våren. De enda fakturor som hittills varit avsevärt högre än vi förväntat oss är elräkningarna. Det står i kontraktet att vi ska stå för byggel, men när man bygger på vintern och i ett ofärdigt hus och dessutom har en barack att värma upp utanför så har dessa hamnat på upp emot 3000 kr/månad, alltså mer än vi förmodligen kommer att ha som kostnad när vi väl flyttat in. Så det är väl de enda ”oförutseda” utgifterna vi hittills haft.

Inne i huset ser man nu tydligt var rummen kommer att bli, i alla fall när man vet hur det ska se ut i färdigt skick. Det här kommer att bli en utbyggnad där vi ska ha köksbordet.

adobephotoshopexpress_8523bfdae44d4f43b69b05fab2e55b7b

Här ser man ”trappan” upp och vardagsrummet. Jag har även kollat upp var vattenledningarna går eftersom jag planerar att hänga upp mina Red Cord snören i träningsrummet, och det vore ju synd om jag började med att borra hål som leder till vattenläckage!

Träningen går annars allt bättre och det känns som att jag blir starkare för varje pass. Därför bestämde jag mig i måndags för att åka Vasaloppet i år igen, för 15:e gången! Jag kommer kanske inte åka så fort som jag kunde, när jag var i bättre form, men jag kommer åka så fort jag kan och mer än så kan man ju inte göra 🙂

wp_20170126_001

 

Kronanloppet

Igår var det dags, för första gången sedan Nordenskiöldsloppet, att sätta på nummerlappen och skidtävla igen! Kronanloppet på hemmaplan, egentligen inte en allt för rolig tävling, 5 varv på en 8 km slinga. Efter några år av snöbrist verkar folk ha glömt att det går att åka annat än ”kortvarvslopp”. Tävling på hemmaplan är dock alltid bra och tävling är bästa träning sägs det ju. Dock är jag lite kluven vad gäller resultatet och om det var kul. Man jämför sig oftast med sina tidigare resultat och prestationer och tyvärr är jag fysiskt långt ifrån den kapacitet jag hade så sent som för ett halvår sedan. Senaste halvåret är som ett stort svart hål och en period som har slitit och tärt på alla möjliga olika sätt. Det är inget jag vill tänka tillbaka på, men om jag gör det ändå så är jag faktiskt nöjd med dagens prestation. Jag gjorde vad jag kunde för dagen och får helt enkelt acceptera att det är här jag befinner mig nu. Det är inte så kul att åka på den här nivån, samtidigt som jag är väldigt glad för att jag faktiskt överhuvudtaget kunde vara med och tävla. Det var långt i från en självklarhet för bara några veckor sedan. En seger i damklassen blev det i alla fall, men på en tid som nog var 8-10 minuter sämre än jag hade åkt på för ett år sedan. Men nu är det fokus framåt och att i lämplig takt försöka bli bättre igen. För två år sedan hade jag en mindre lyckad säsong, och ser jag tillbaka på resultaten så presterade jag på ungefär samma nivå då som nu. Då var det en katastrof, jag hade tränat som aldrig förr och hade avsevärt högre ambitioner. Nu känns nivån ändå helt väntad. Förutom att jag inte hunnit och orkat träna så var det ett oräkneligt antal sömnlösa nätter under hösten. Den beryktade ”väggen” har inte bara varit mitt framför näsan utan jag har tveklöst varit igenom den flera gånger. Det var en erfarenhet som jag ska göra vad jag kan för att aldrig erfara igen.

Därför kommer jag heller inte att satsa på skidåkningen på det sätt som jag tidigare har gjort eftersom jag vet att det skulle vara ohållbart. Även om ett heltidsjobb nu känns som ett halvtidsjobb, så är det ändå för mycket tillsammans med andra bollar i luften för att kunna ”elitträna”, men en hög motionsnivå vill jag fortsätta hålla, både som skidåkare och löpare. Därför ska jag snöra på löparskorna nu och avverka söndagens träningspass! 🙂

kronanloppet-2017

 

Semester i Karibien

En bild säger mer än 1000 ord. Bilderna får tala för sig själv från de två fina semesterveckor vi haft i Karibien. Vi började med att flyga till San Juan, Puerto Rico, varifrån vi åkte till en liten stad som heter Luquillo. Där spenderade vi fyra nätter för att bl.a. springa i regnskogen El Yunque National Forest. Där var verkligen grönt och fint, ett rikt växt- och djurliv, vilket det faktiskt var överallt där vi var.

adobephotoshopexpress_0ec1323db66546da87fe9e332283e78f-1

adobephotoshopexpress_c0b35cbc7cd240ab9b187b59e9487960-1

Efter några timmar på stigar i skogen valde Jonas att lifta tillbaka, medan jag ville springa tillbaka för att få se lite till av skogen och omgivningarna. Djurlivet är jag väl inte allt för förtjust i ska jag dock erkänna, i alla fall inte när det kommer till insekter, småkryp och ödlor. När jag sedan blev attackerad av ett råttliknande djur var det bara att lägga de då väldigt trötta benen på ryggen och springa så fort det gick! Hade precis pustat ut och fick syn på en varningsskylt med tre getingar eller bin på. Konstigt tänkte jag, en sådan skylt har jag aldrig sett tidigare! Sprang kort därefter in i en otroligt vacker hibiskusskog som jag dock absolut inte fotograferade utan det var bara att lägga benen på ryggen ännu en gång! Det var där getingarna var! När jag kom tillbaka var jag rejält trött, men nöjd med en fin dag. På kvällen började jag dock ana den välbekanta känslan av en förkylning på gång, vilket tyvärr också blev fallet. Halsont och hosta i en dryg vecka gjorde att tempot de följande dagarna blev lågt. Blev dock promenad på stranden, sol och bad innan vi åkte vidare till ön Vieques.

adobephotoshopexpress_8d21fb577a544bdfbaa83ae0fed8282d-1

Det var egentligen mest av en slump som vi spenderade en vecka på Vieques. Jag hade inte hört mycket om ön tidigare men chansade på att boka en lägenhet i en vecka där och det var nog den bästa chansning jag någonsin gjort. Vilken fantastisk sagoö! Vi flög dit i ett mycket litet propellerplan och redan vid inflygningen anade vi att vi kommit till paradiset! Gröna ängar, vilda hästar, blommor och de mest fantastiska stränder! Vi hyrde cyklar för att lätt ta oss runt på ön och på så vis kunde vi också upptäcka vackra platser och små pärlor som man lätt missar om man åker runt med bil. Bil behövs inte på en så liten ö. Det var dessutom väldigt lite trafik och perfekt att cykla.

adobephotoshopexpress_2f465bfa856748e997850aa9e855a4ca-1

Trots att det var högsäsong så var det väldigt lite folk, absolut inte alls jämförbart med solsemestrar vid Medelhavet där det är krimskrams, aktiviteter och försäljare överallt. Här fanns ingen försäljning och inga jippon varken på stränderna eller någon annanstans, utan här är det lugn och stillhet som gäller, så när som på höns och tuppar som kacklade hela dagarna och halva nätterna. Kuckeliku var inte klockan sju utan snarare klockan fyra! Så gott som varje dag hittade vi en strand där vi fick vara för oss själva.

adobephotoshopexpress_bd053b9bb3a14eda9c1ad0a0e418c5cd-1

adobephotoshopexpress_4fbb4f5f90fa440c9e7188d86a449bed

adobephotoshopexpress_62eb65e5f163465e9e97bb2b58a52ef2-1

En kväll var vi ut till ”Bioluminescent Bay”. En vik som kvällstid är den mest självlysande i hela världen p.g.a. organismer i vattnet som vid rörelse eller kontakt med varandra sänder ut ett starkt blåaktigt ljus. En upplevelse att se.

Av det rika växt- och djurlivet så var alla blommor växter fantastiska, så grönt, lummigt och vackert överallt. Fiskar och sköldpaddor fanns det gott om i havet och de är väl egentligen lite trevligare än de landlevande krabborna, kräftorna och ödlorna som dock är helt harmlösa. De djur jag var rädd för var dock hundarna, som tydligen är lite av ett problem i hela Latinamerika. De är många och de springer lösa. Många verkar ha sin hund som vakthund och de verkar inte gilla när man kommer springande eller cyklande i full fart. Mest obehagliga var dock flocken med vildhundar, för den var jag riktigt rädd, så jag försökte söka mig till andra fina stigar och vägar än där jag sett att den ofta höll till. Första dagen var jag dock inte beredd på att den fanns och när hela hundskocken plötsligt satte av efter mig så visste jag inte om jag skulle stanna eller trampa för glatta livet. Det blev att jag cyklade jättefort och de sprang kort därefter in i skogen. Favoritdjuret blev dock hästarna! De var så fina! Ställer man upp sin picnic obevakad mitt bland dem, får man dock skylla sig själv om den är borta när man kommer tillbaka 😉 Det var dock inte vår mat som försvann i ett svep 🙂

adobephotoshopexpress_babf57fc62c444e1ad8e635957ca4419-1

adobephotoshopexpress_09453e8dff034afab3e152cad91250fc-1

wp_20170108_012-1

Efter en vecka flög vi vidare till en lite mer känd och enligt många mer populär ö – Culebra. Alla vi pratade med sa att det var bättre stränder där, något jag redan innan betvivlade, då jag har svårt att tro att det finns något bättre än det vi redan sett. Vad som är bra är dock en smaksak. Culebras finaste och mest kända strand Flamenco beach var visserligen fin, men där fanns barer, försäljning och alkoholpåverkade folk mitt på dagen. Det faller inte mig i smaken, jag föredrar medhavd matlåda, vatten och på sin höjd lite citrondricka och naturens musik hellre än någons högtalar-rock-and-roll. Vi hittade dock tomma stränder även på Culebra, som så klart också var en fantastisk vacker plats. Men efter att ha kommit raka vägen från paradiset så är det mesta annat svårslaget! Vieques är verkligen värt ett besök! Jag lovar att ni inte kommer bli besvikna!

adobephotoshopexpress_cda3b20fb4cd4f6091589d0f80c2684d

Sista natten spenderade vi i San Juan för att vara i tid till flyget som gick hem igår kväll. Försenat med nästan två timmar vilket gjorde att den goda tid jag tänkt ha på Arlanda totalt försvann. 15 minuter före avgångstiden till Luleå stod jag ännu i flygplanet parkerat på utrikesterminalen… Jag tänkte att det var omöjligt, men värt ett försök, så dagens träning blev en maxfartsintervall genom hela Arlanda! Väl framme vid gaten var den precis stängd, men den trevliga damen sa att hon visste att det var en långdistanslöpare de väntade på, så de öppnade igen, jag sprang ombord och hann hem. Det hann dock inte min väska som fick följa med Jonas på ett senare flyg. Men hem kom jag, med sandaler i snökaoset! 😀

wp_20170102_006-1

adobephotoshopexpress_9564b0d5b99244e8a8eee3ecebbf581c

Det var en gång…

 … för ungefär 30 år sedan när jag gick på Porsöskolan som vi fick göra ett studiebesök på det intilliggande universitetet (som förvisso då var en högskola). Det var väldigt spännande, folk verkade så duktiga och dessutom verkade de hålla på med spännande saker, även om jag inte alls förstod vad det egentligen var. Jag kommer ihåg att jag kom hem och frågade mamma vad de egentligen gör på universitetet och hon sa att de forskar. Jag hade tänkt bli barnboksförfattare när jag var liten för läsa och skriva böcker var ju kul. Eller möjligtvis bibliotekarie för då trodde jag att man fick läsa böcker hela dagarna och det tyckte jag om. Fast det där med forskning lät ju spännande även om det var väldigt oklart vad det egentligen betydde. Allt eftersom åren gick insåg jag att det nog varken var bibliotekarie eller författare som jag ville bli, men jag ville utbilda mig och jag ville lära mig så mycket som möjligt och helst dessutom om så mycket som möjligt. Jag blev plugghäst och räknade ut årskurs 4:s matematikbok redan innan vi hunnit gå ut 3:an. Tillsammans med en kompis som gjort samma sak fick vi gå hos specialläraren, dit man annars gick för att få extra stöd, för att istället få räkna ur 5:ans bok i 4:an. Så fortsatte det och på gymnasiet valde jag att ha två individuella val, matematik och klädsömnad. När jag sen började universitetet så hade vi egentligen redan läst nästan hela första årets matematik, vilket underlättade väldigt mycket. Matematik har fortsatt att vara ett favoritämne, men man glömmer snabbt så det gäller att hålla verktygslådan uppdaterad, och matematik är just ingenjörens verktygslåda.

Att jag en dag skulle doktorera har varit mitt mål väldigt länge, det var bara att det dök upp en massa andra roliga saker och möjligheter också. Som att jobba på CERN i Genève och när jag sen blev erbjuden ett bra fast jobb på Sandvik var det alldeles för bra för att tacka nej till. Ett år på Sandvik kunde jag väl vara fast jag från början upplevde Sandviken som en tråkig håla. Jag kände ingen och det fanns inget att göra, så jag började träna. Jag började med att cykla till Högbo på kvällarna för att springa 7.5 km spåret. Det blev rätt enformigt, så sen började jag åka rullskidor på ”stigen” istället. Fast jag fick inte upp pulsen för jag var alldeles för dålig på att åka. Jag ringde till Johan, gnällde lite över att det gick så dåligt och så längtade jag hem, men han sa att det bara var att fortsätta träna så skulle jag snart bli bättre. Det blev jag ju också, så pass bra att jag kom på att det där med en pallplats på Vasaloppet faktiskt är värt att satsa på. Samtidigt lärde jag känna en massa trevliga människor och Sandviken blev dessutom vackrare och vackrare för varje dag. Förutom att det var det centralt och bra att ta sig till olika platser, speciellt skidtävlingar. Caroline som snabbt blev min bästa kompis hade aldrig åkt skidor, men tillsammans åkte vi på en massa roliga tränings- och tävlingsresor. Ett år i Sandviken blev istället drygt sju år!

Så det där med doktorerandet blev skjutet på framtiden och så satsade jag på att nå mina skidmål istället. Det gick bra, även om man alltid kan höja ribban och satsa ännu högre. Dessutom var det faktiskt väldigt bra att jobba på Sandvik. En dag dök det upp en annons i Ny Teknik om en tjänst som snödoktorand i Luleå. Jag visste direkt att det var detta jag väntat på! Dags att göra slag i saken och ta itu med nästa mål. I tisdags passerade jag äntligen den efterlängtade mållinjen och kan numera titulera mig Dr. Lintzén!

wp_20161220_006

Fick ett fint blomsterarrangemang i present som jag gav till min mormor. Hon kommer förmodligen inte läsa avhandlingen, men utbildning har alltid varit viktigt för henne och morfar, så jag får återberätta innehållet i alla fall.

Om någon hade frågat mig idag om jag hade kunnat tänka mig att satsa för fullt för att återigen nå pallen på Vasaloppet så hade jag tveklöst svarat JA omedelbart, bara jag hade haft förutsättningar runt omkring för att kunna göra den träning som jag vet krävs. Jag vet att det inte är lätt och heller inte alltid kul, och att man kanske inte lyckas men definitivt hade det varit värt ett försök! Om någon hade frågat mig om jag skulle ha doktorerat igen så hade jag definitivt sagt NEJ om någon hade frågat mig idag i alla fall. (Kanske ja om några veckor… 😉 ) Det senaste halvåret hade jag inte gjort om på några som helst villkor. När man inte längre kommer ihåg adressen till sitt hem eller vem som är delägare till huset man bygger så har det definitivt gått för långt! Men denna berättelse får bli ett uppslag för framtiden.

Idag firade vi i alla fall att doktorandsagan är slut. Med en avhandling som handlar om klimatförändringar och skidåkning, så passade väl inget bättre än att åka långpass i konstsnöspåret, fika och avsluta med lunch. När det dessutom nalkas mot jul och då många av mina vänner är skidfantaster så passade det bäst med denna typ av firande! Tack så mycket för att ni ville vara med 🙂

bild1

wp_20161222_003

Först ut i spåret i morse var BÄSTA Lars-Erik! Utan honom hade sagan inte fått ett så bra slut!

Många varv blev det… men med bästa sällskap går tiden fort!

wp_20161222_004

wp_20161222_011

Även Niklas tillhör en av sagans stora hjältar! Tack för allt du hjälpt mig med fast jag vet att du själv haft fullt upp och för mycket att göra!

Fick så fina presenter som ni absolut inte hade behövt ge mig! Men jag tackar givetvis och bockar flera gånger om! Tack så mycket! Även om jag inte kommer doktorera igen, så kommer jag dock efter förfrågan att anordna skidåkarkalas igen! Det här var ju kul 🙂 Välkomna igen den 22/12 2017 kl. 07:00!

bild1

Jättefina presenter! Är ni ute efter sista-minuten-julklappstips? Köp en skidkurs hos Åse! 🙂 Eller hos Johan. Själv ger jag inte några kurser i år, utan ska istället slappa på SPA när jag får tid över, vilket var presenten från mina fina kollegor på LTU. De tyckte nog också att flitens lampa lyst lite för starkt ett tag 😉

wp_20161222_022

Tackar dagens hjälte Lars-Erik för allt du hjälpt mig med! Fantastiskt att du dessutom genomförde ett helt Vasalopp! Bara du, Johan och Andreas fixade detta idag! Grattis!

Nu ska jag snart stänga butiken och kors i taket – åka på semester! Det var nio år sedan jag sist hade semester som ändå inte innebar träningsläger och/eller väskan full med jobb. Det är dags att försöka ställa om från att tänka och göra så mycket som möjligt till att tänka och göra så lite som möjligt! När jag kommer tillbaka är det nytt år, nya möjligheter och dags att börja skriva på en ny saga.

God Jul och Gott Nytt År!

 

 

 

Tack!

Tusen tack för alla gratulationer på min födelsedag!

Jag började dagen med att springa ett distanspass på 26 km. Försöker att vänja benen vid lite mer löpning än tidigare maximum som har legat på 1-2 pass i veckan. Det går bra, förutom för den ena vaden som fortfarande inte alls är bra. Det är förvisso inte sämre än vad det varit de senaste 8 åren, men jag är ännu osäker på om jag faktiskt kommer kunna springa mer än 2 pass i veckan. Tur det finns så mycket annat kul att också träna och att man faktiskt kan hålla ganska bra nivå som löpare med relativt lite löpträning.

Det här året går till historien som året då jag hittills inte firat en enda högtid! Istället har det varit jobb, jobb och åter jobb, så även idag. Men nu är det dagen före dagen före dagen före domedagen! Hur det än går då, så kommer vi till veckan redan att börja gå mot ljusare tider igen! Passa på att njuta av decemberljuset 🙂

20161217