Dundret runt

Idag var det Dundret runt i Gällivare, en tävling som ingår i Volkswagen Tour och som lockat ett riktigt starkt startfält. Jag har varit tveksam till om jag skulle åka, bestämde mig för att skippa det då den här veckan har varit på tok för fullspäckad, bestämde mig för att köra ändå men var ändå nära att backa ur. Det är svårt att få tiden att räcka till, speciellt då man inte är hemma på veckorna. Resandet sliter väldigt mycket och blir extra bökigt när jag reser med matlådor i bagaget. Fick i mig fel mat veckan efter Vasaloppet och konsekvenserna av det lider jag ännu av, så det är bara att bunkra upp och packa en rejäl matväska när jag åker någonstans. Veckans resmål var dock Tärnaby och Hemavan, så värre tjänsteresor har jag ju varit på! Men för träningens och tävlandets skull så är borta möjligen bra men hemma bäst!

Fin dag i Hemavan i onsdags!

Kom hem sent på torsdag kväll, stressade som en galning hela fredagen för att hinna jobba, undervisa, fixa grejer som rör husbygget och en massa annat. Var helt slut när jag trots allt bestämde mig för att  åka Dundret runt. Kass uppladdning hela veckan men ville väldigt gärna ändå åka ett sista ”riktigt” lopp den här säsongen. Någon vallning hann jag dock inte med utan jag tog det skidpar jag vallat till Vasaloppet som jag inte åkte på då. Det var ganska bra, men med dagens motstånd hade jag behövt något mer än något ganska bra 😉 Gjorde faktiskt ändå säsongens kanske hittills bästa lopp rent åkmässigt. På damsidan var det Anna Haag och Jennie Öberg som visade sig bjuda på tuffaste motståndet. Anna tappade jag redan efter ca 1 mil, Jennie efter knappt 2 mil. Sen åkte jag lite i ingenmansland i 2 mil tills jag plötsligt fick syn på Jennies klunga igen. Jag försökte att åka ikapp och med ca 5 km kvar var jag nästan ikapp, men jag var riktigt trött och stannade på sista vätskestationen för att få sportdryck, fick iskallt vatten, stoppet gjorde att jag tappade klungan igen, inte många meter, men meter som är jobbiga att ta igen. Orkade inte riktigt gå ikapp och hade till slut 8 sekunder upp. Nu tror jag inte att jag hade vunnit en spurt i vilket fall som helst och jag känner att jag gjorde det jag kunde för dagen. Förlorade helt enkelt mot två åkare som var avsevärt bättre.

Nu är det ”bara” Nordenskiöldsloppet kvar för mig den här säsongen. Hade väldigt gärna åkt Ylläs-Levi i Finland, som är Ski Classics sista deltävling, nästa helg men inser att det tyvärr blir omöjligt att hinna med. Är det något jag verkligen lärt mig så är det att man aldrig vinner det lopp där man försöker springa ifrån sig själv. Det kommer en ny säsong nästa år, en ny vinter där det känns som att jag vill vara med på ett bättre sätt än vad som varit möjligt den här vintern. Om det går så här pass bra när det mesta varit dåligt, sett till träning och återhämtning, det senaste året så känns det som att det finns mer att ge. Nu ska jag i alla fall försöka komma ikapp mig själv och ladda så gott det går för 22-mila turen på påskafton! 🙂

Jag och Åse skiner ikapp med solen 😉

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s